Konsert på Ekdala med Flauto Dolce

2011-07-24

Flauto Dolce stod på programmet och denna ensemble skapade med sina flöjter en musikalisk ton oas för sin regnvåta publik. Musiken var en blandning av 1500-tals hovmusik , svenska traditionella melodier och nutida musik, bl.a nyskrivet av Johan Magnus Sjöberg. Denna bredd i musikvalet speglar Flauto Dolces musikaliska variationsrika arbetsfält. De har ännu en speciell känsla för italienska renässansens melankoliska verk, där flöjten alltid haft en central betydelse, men de nyskrivna verken, många komponerade just för gruppen, bildar tillsammans med de tidiga verken en spännande helhet, som ger mersmak. 

Flauto dolce är italienska för blockflöjt, ett instrument som utvecklats och fått många former. Under renässansen var det en betydelsefull musikalisk ingrediens i såväl hovens musicerande grupper som i de folkliga. Flauto dolce, betyder ljuv/söt flöjt, ett namn som ger helt andra associationer än många av oss får då ordet blockflöjt kommer upp. Blockflöjtens utseende och därmed dess tonomfång kan variera kraftigt allt från en gigantisk, nästan manshög subkontrabasflöjt ner till en liten sopranino. Flauto Dolce ger prov på dem alla och den musikaliska upplevelsen får genom denna mångfald ett djup och en bredd. 

Flauto Dolce bildades av Cecilia Kjéllden, då hon undervisade på Muiskhögskolan i Malmö. Samtliga medlemmar; Annika Johansson, Marit Nyberg, Lena Bjerstedt och Ann-Charlotte Larsson Waldenmark har någon gång varit elev hos henne. Gruppen har funnits i trettio år, vilket nu firas med denna jubileumsturné. Idag är gruppen spridd över landet, där de var och en arbetar med musik i olika konstellationer. De forna musikhögskolestudenterna är alltså nu professionella musiker och pedagoger, vilket gör att arbetet i Flauto Dolce sker på projektbasis, som ett extra nummer till vardagens musicerande.
Flauto Dolces jubileumskonsert blev, för åhörarna på Galleri Ekdala, till en skönklingande musikalisk resa genom tid och rum. En spännande upplevelse av blockflöjtens alla toner, som fick åhörarna att inse att det italienska namnet på detta instrument - ljuv flöjt - är långt mer passande än vårt blockflöjt. 

Text Moca Odesjö, Foto Kristina Eriksson