Historik

FORNLÄMNINGAR

I markerna kring Smedstorp, närmare bestämt på Gårdlösaåsen, har man gjort flera intressanta fornfynd. Vid utgrävningar 1949 fann man en kalkstensgrav innehållande en ung kvinna och en mängd smycken. Det mest kända är ett silverspänne från 200-talet med inskriptioner på runskrift med tecken från vårt äldsta runalfabete. Den unga kvinnan har fått namnet "Silverflickan". I anslutning till graven har man funnit stolphål och grunder efter 56 olika hus daterade till 400-900 e Kr.

SLOTTET

Smedstorp bys historia är intimt förknippad med Smedstorps slott. Gården har gamla anor och är en av Skånes äldre storgårdar. Den tillhörde från 1300-talet den danska släkten Bing och under den senare delen av 1500-talet lät Anders Keldsen Bing uppföra en förnäm slottsanläggning. Egendomen hade efter Bings död 1589 olika ägare innan den köptes av en av Danmarks mest framstående män, Joakim Gjersdorff. Efter freden i Roskilde 1658 sålde Gjersdorff alla sina gods till Danmarks kung. 1660 blev Smedstorps slott ett av de 18 skånska och blekingska adelsgods som danskarna överlämnade till den svenska kronan mot att Sverige återlämnade Bornholm till Danmark. Smedstorp gods blev därmed kungsgård och fungerade länge som säte för högt uppsatta personer inom försvarsväsendet. Efter en brand 1930 återstår idag endast huvudbyggnaden, en tvåvåningsbyggnad av gråsten. Den är i privat ägo och är ej öppen för allmänheten.

KYRKAN

Smedstorps kyrka ligger i nära anslutning till slottet och det är högst troligt att den en gång byggdes för att fungera som slottskyrka.   Under 1860-talet revs den gamla medeltida kyrkan och en ny kyrka uppfördes. Smedstorps kyrka nyinvigdes 1867. I kyrkan finns ett praktfullt gravmonument över Anders Bing, slottherre på Smedstorps slott fram till 1589. Monumentet, som anses av några som ett av den nordiska renässanskonstens märkligaste skulpturverk, är utfört i svart kalksten, sandsten, marmor och alabaster. I kyrkan finns även en predikstol från 1590-talet. Enligt sägnen skall det finnas en underjordisk tunnel som förbinder kyrkan med slottet.

JÄRNVÄGEN & BYN

På 1700-talet fanns i Smedstorps by ett tiotal s.k. gatehus, en del friliggande och andra sammanbyggda. Dessa beboddes av hantverkare och lantarbetare utan egen mark att bruka. Vägen gick vid denna tid genom Kungsgården. Torpbebyggelsen ökade under 1800-talet och efter ett laga skifte 1842 började uppodlingen av den magra marken och 1930 hade all mark söder om byn övergått till åkermark.
År 1882 invigdes privatjärnvägen Cimbrishamn-Tomelilla Järnväg. Stationen lades i ett område som tidigare hade varit s.k. utmark (betesmark) och den enda bebyggelsen som tidigare funnits där var ett soldattorp och en brydestuga som användes vid torkning av lin.
Järnvägen och stationen drog ny bebyggelse till sig och byn växte snabbt. År 1896 sammanslogs järnvägen med Tomelilla - Malmö järnväg och därigenom erhöll man förbindelse med Malmö.
Samma år blev Smedstorp ett s.k. municipalsamhälle, dvs. man fick följa de s.k. stadsstadgorna utan att vara stad och Smedstorp kom att fungera som ett regionalt centrum.
Kring sekelskiftet fanns här ett tiotal handlare och ett fyrtiotal andra småföretagare och hantverkare. Här fanns bla. mejeri, slakteri, bränneri, färgeri, postkontor, telefonstation, taxi och bryggeri. Här fanns också två hotell och 1903 grundade man en egen sparbank.
Den lilla trånga järnvägsstationen revs och ersattes med en präktig nybyggnad 1912, vilken idag kan beskådas av alla som anländer eller passerar med tåg.
Fram till Kommunreformen 1972 utgjorde Smedstorp egen kommun.

HJÄLTEN

År 1859 utvandrade, eller snarare flydde, riksdagsmannen Ola Månson från Gårdlösa till Amerika. Han hotades av en fängelsedom pga. ekonomiska oegentligheter och äktenskapliga bekymmer. Han lämnade Sverige i sällskap med sin 21-åriga älskarinna och deras nyfödde son Karl-August och övergav därmed sin hustru och deras sju barn hemma i Gårdlösa.

Månson bytte namn till Lindbergh och sonen Karl-August antog det amerikansk klingande namnet Charles Augustus. Denne utbildade sig till jurist och var amerikansk kongressledamot under åren 1907-1917.

Hans son, även han kallad Charles A Lindbergh, född 4 februari 1902, genomförde den 20-21 maj 1927 en enmansflygning nonstop över Atlanten och blev därmed en av flyghistoriens största hjältar.

 Läs mer om Charles Lindberg längre ner på sidan.

MÅLARMÄSTAREN o BERÄTTAREN

Målarmästare Frans Lindberg föddes 1857, levde och verkade i Gårdlösa och Smedstorp fram till sin död 1944. Under de senare åren av sitt liv ägnade han sig åt att teckna och måla bilder från sin hembygd. Dels miljöer som fanns kvar på 30- och 40-talen, dels bilder ur minnet från sin barndom på 1800-talet.

Frans Lindbergs teckningar och tavlor spreds främst hos bönderna i hemtrakten, men när han så småningom blev "erkänd" kom hans tavlor även att hänga på Nordiska Museet och visas på utställningar i Paris och Bryssel. Hans tavlor finns bl.a. på kulturen i Lund och Österlens Museum i Simrishamn.

Men Frans Lindberg målade inte bara tavlor. Han skrev även små berättelser om de motiv han valt och dessa berättelser eller historier är både detaljrika och fyllda av mustiga poänger.

Sommaren 2009 arrangerades på Galleri Ekdala i Gårdlösa, en utställning med ett stort antal tavlor, teckningar, fotografier och handskrivna berättelser av Frans Lindberg. I samband med utställningen utgavs boken "Livet i Gårdlösa", som inte bara är en bilderbok utan även en nog så spännande historiebok där vi får en inblick i hur man levde på landet i Skåne på 1800-talet. En reportagebok kan man kanske kalla den. Av den noggranne reportern Frans Lindberg som verkligen älskade sitt Österlen.

För den som vill läsa mer om Smedstorp rekommenderas:
Den gamla tiden är mig kär av Frans Lindberg 1978
Minnen från Smedstorp-då seklet var ungt av Elisabeth Löfwall-Malmström 1996
Smedstorps Slottspark och Slottshall-In Memoriam av Berit och Hernes Nilsson 2000
Ortsrapport Smedstorp utgiven av Tomelilla Kommun 2002
Ortsrapport Gårdlösa utgiven av Tomelilla Kommun 2002
Ett stationssamhälle på Österlen Gamla vykort – bilder och historik av
Jan Håkansson 2013

NÖDLANDNING I KRIGSTIDER

Den 4 januari 1944 blev Smedstorp inblandad i andra världskriget. Då nödlandade nämligen ett engelskt bombplan, B 24 Liberator i närheten av Ingelstagården. Ombord på planet befann sig tio personer, fyra officerare och sex underofficerare.

Charles Lindbergh - Mannen myten och legenden

Charles Lindbergh flög över havet och nådde odödlighet, men vem var mannen bakom rodret och varför skriver vi om honom här på Smedstorps hemsida? Följ med på en spännande historia där vi följer Lindbergh i spåren, genom krig och tragedi, lycka och framgång i en värld som andades både framtidstro och eld.

Charles Lindberghs farfar, Ola Månsson, föds den 12 maj 1808 i Smedstorp. Tillsammans med sin fru Ingar Jönsdotter hade han sju barn och hade valts in i riksdagen för bondeståndet. Hela historien kunde slutat här men det gör den inte. Istället träffar Ola Månsson servitrisen Lovisa under en vistelse i Stockholm och de får tillsammans sonen Carl 1859. Detta ses ej med blida ögon i Sverige på den tiden och Ola och Lovisa flyttar med sin endast sex månader gamle son till Amerika. Väl i Amerika byter Ola namn till August Lindbergh (antagligen ett släktnamn då August Lindbergh beskrivs som en släkting till gåramålaren Frans Lindberg) och familjen slår sig ned i Minnesota.  Den svenskfödde sonen Carl utbildar sig sedan till jurist och väljs in som kongressledamot 1906. 1917 lämnar han kongressen i protest mot att Amerika gått in i världskriget och namnet Lindbergh kunde även här fallit i glömska. Men det gjorde det inte. År 1902 föds nämligen Charles när familjen bor i Detroit Michigan och ett annorlunda liv tar sin början.

Uppgång och framgång. Charles Lucky Lindy Lindbergh

Vid tidpunkten för den så berömda flygturen jobbade Charles som postflygare för U.S air mail. Han var redan berömd för sin goda flygskicklighet och stora portion tur. Redan från början kände Lindbergh att det fanns i stort sett inga begränsningar för vad han kunde uträtta med ett flygplan. Efter bara fem timmars flygtid genomförde han sin första långfärd, från Georgia till Alabama. Därefter ägnade han flera somrar åt ”barnstorming”, dvs att man landade och lyfte från tröskade fält med passagerare. År 1924 skrev han in sig på United Stastes army air service för att där genomföra en hård utbildning. När Charles utexaminerades var det bara 18 st av 104 som lyckats genomföra utbildningen. Efter den militära utbildningen blev Charles reservofficer och tog jobb som postflygare1925, ett nog så vådligt arbete, då han de tio första månaderna tvingades lämna flygplanet med fallskärm två gånger. I december 1927 började han flyga postflygningar med planet ”Spirit of St. Louis” mellan amerikanska fastlandet och Karibien. Charles hade nu börjat snegla på det 25'000 dollars pris som instiftats 1919 av hotellägaren Raymond Orteig för den som först kunde genomföra en transatlantisk flygtur. Ett pris som redan för många visat sig vara för högt.

I september 1926 försökte fransmannen Fonck, planet kraschade vid start och två av besättningsmännen brändes till döds. I april 1927 försökte amerikanerna Davis och Wooster, båda försvann i lågorna när även deras plan havererade i starten. I båda fallen orsakades olyckorna av att man startade med överlast av bensin, då man av naturliga skäl försökte lyfta med så mycket bränsle som möjligt.  I maj 1927 lyckades två fransmän lyfta och styra västerut från Frankrike, men hördes eller sågs aldrig efter de passerat Irland.

 Oddsen var alltså inte goda när Charles den 20 maj 1927 startade från Roosevelt airfield i sitt enmotoriga monoplan. Planet var renplockat från alla onödiga detaljer och fulltankat med 1704 liter bensin. Det borde räcka men egentligen visste man inte. Skulle det blåsa mer än vad det utlovats skulle bensinen inte räcka. Gott väder var utlovat och Charles var segerviss och vid gott mod när han lyfte med sin Spirit från flygfältet. På grund av den tunga lasten av bensin lyckades Charles bara få Spirit dryga sex meter över en kraftledning som gick i bortre änden av startsträckan. Åskådarna vände sig bort i förfäran, Charles log och blickade österut, hans smeknamn Lucky Lindy hade än en gång gjort sig påmint. Själva färden över Atlanten beskrev Charles som långtråkig. Stora delar av den var han tvungen flyga i tät dimma, tillfälligtvis gå upp på högre höjd för att kunna navigera efter stjärnor, för att därefter flyga fram på vågtoppshöjd. Efter 33,5 timmar landade han på flygfältet Le Borgue utanför Paris med mindre än  2% av bensinen kvar i tankarna. Lucky Lindy och Spirit hade vunnit ett pris och en oerhörd framgångssaga fick sin startpunkt. Därefter följde en hektisk tid för Charles, han träffade presidenter och dignitärer världen över, fick ett frimärke uppkallat efter sig, hyllades som en nationshjälte och tilldelades medal of honour. Under flera år red Charles och framförallt flygindustrin på den framgångsvåg som atlantresan gav upphov till. Charles gav flygning och flygresor ett ansikte, och plötsligt ville alla flyga.

Kändisskapets fruktansvärda baksida

Nästan lika stor medial storm som atlantflygningen givit gav det illdåd som begicks mot familjen Lindbergh i mars 1932. Ur sin vagga rövades Charles och Annes förstfödde son Charles Lindbergh junior blott tjugo månader gammal. Invid fönstret låg ett kuvert med krav på lösensumma och i ett buskage utanför låg den stege förövaren använt sig av för att skaffa sig tillträde till rummet på andra våningen. En intensiv jakt på förövarna över hela Amerika inleddes som fick sitt slut i maj då Charles Lindbergh jr påträffades död intill en landsväg. Den lösensumma på 50 000 dollar som betalats ut i april ledde ett gripande 1934, och den 3 april avrättades en tysk invandrad snickare vid namn Bruno Hauptmann för kidnappningen och mordet på Charles Lindbergh jr. Många frågetecken rörande brottet rätades aldrig ut och stor ovisshet kring gärningsman/männen kvarstod efter domen.

Driven av den mediahysteri som uppstod kring kidnappningen samt kanske fruktan för att något liknande skulle kunna inträffa flydde familjen Lindbergh Amerika och flyttade runt i Europa mellan 1936-39. I samband med ett besök i Tyskland träffade Charles Herman Göring som försökte övertyga Charles om Luftwaffes överlägsenhet. Detta fick Charles att skriva en artikel om det dåraktiga i att inte gå Hitler till mötes i München-överenskommelsen 1938. Många tolkade detta som att Charles var nazist, en stämpel som sedan satt lång tid fast på Charles.
I samband med att andra världskriget bröt ut återvände familjen Lindbergh till Amerika och Charles försökte ta anställning som instruktör åt amerikanska flygvapnet. Detta gick inte, på direkta order från Vita huset hindrades Charles. Detta löste han genom att som civil instruktör jobba åt flera av de olika flygplansfabrikörerna. Genom Charles arbete kunde vissa flygplan lyfta med dubbelt så stor  bomblast jämfört med tidigare. Även inom långfärder och att kunna framföra sitt flygplan så bränslesnålt som möjligt utbildade han amerikanska stridspiloter. Han flög även över 50 krigsuppdrag vid Salomonöarna som civil instruktör där han även vann en luftstrid över ett japanskt flygplan.

Efter kriget fortsatte Charles att jobba inom flygindustrin som konsult samt en del författande. 1954 vann hans bok Spirit of St Louis Pulitzer priset,en bok vars filmrättigheter han sedan sålde till Hollywood för över en miljon dollar, en svindlande summa för en film på den tiden. Hans insatser inom det amerikanska flygvapnet under andra världskriget erkändes också 1954 då han utsågs till brigadgeneral inom U.S. Air force. 
De sista åren drog Charles ner på tempot något inom flygrörelsen men engagerade sig mycket rörande miljörörelsen och särskilt då utrotningshotade arter. Charles dog 1974 på Hawaii, 72 år gammal, lämnande en värld efter sig med sitt namn inristat på himlen, Charles Lucky Lindy Lindbergh.

Fakta om Charles Lindbergh, sammanställt av Joakim Roswall
Källa: Wikipedia.