Röjarskiva med kalvadans!2011-03-18
En vår- och morgonpigg skara herrar fick lördagen den 12 mars nöjet att avnjuta Kerstin Palms nygräddade kalvdans. Men, om sanningen skall fram, så fick vi först bära, släpa och hugga ved ett par timmar. Men det var det verkligen värt. Det gällde ju Gårdlösaleden som snart är klar för invigning. Ni som läser detta har väl satt av lördagen 21 maj för invigningspromenad?
Men åter till kalvadansen. För Ola, Jochen och mig själv var det premiär. Jag, och kanske även Ola, hade bara hört ordet ”kalvdans” och Jochen hörde fel och tackade nej för han trodde att det gällde Calvados. Men han ändrade sig när Kerstin förklarade för oss invandrare att det handlar om mjölken från en ko som just kalvat.
Recept: Sätt in mjölken i ugnen, gärna med kanel uppe på, och mjölken stelnar. Servera sedan med sylt och grädde. Jo jag tackar jag! Nu vet jag hur gott det är. Men bara mjölk från de tre, fyra första dagarna gäller. Ju tidigare desto fastare kalvdans. Dagens kalvdans var mycket fast, så Kent, Kerstins make, sa att han fördrog den något lösare. Och eftersom han jobbat hårt med sin motorsåg hela förmiddagen, var det ingen som vågade säga emot.
Jonas Edstrand och Ola visade sig vara kvalificerade vedhuggare med stor yxa. Mikael Palm var en hejare på samma gren med liten yxa. Och även undertecknad gjorde en mindre insats utan att hugga sig i benet, trots att jag mest tränar genom att skriva på datorn och titta på TV.
När den lilla yxan till slut gick av, efter tre timmars intensivt huggande, var det dags att gå hem. Men då var vi mycket nöjda med vår insats. Och som sagt. Kalvadans kan rekommenderas!
Text Mats Josephson
|
|
