En kväll på cirkus i Smedstorp2010-09-04
Den förste september var en riktig karamelldag. Ni vet, en sådan där dag, som minnet suger på då vinterns vindar viner kring knuten. Strålande sol och hög klar luft. En underbar sensommardag, perfekt att avslutas på cirkus. Och turen förde med sig att just denna dag var det dags för Circus Bambinos årliga besök i Smedstorp, och de biljetter som inte sålts i Lanthandeln gick åt i entrén till cirkusen. Intresset var stort med andra ord för denna familjecikus.
Föreställning kan börja. Musiken spelar, konferenciern hälsar alla välkomna men avbryts bryskt av clownen Bambino och hans assistent Charlie. Denne cirkusens okrönte kung med sitt glada leende, enkla clownerier och kvicka repliker får snabbt med sig barnen. Deras kommentarer, unisona dialog med Bambino och uppspelta skratt visar att traditionellt clowneri har sin plats även i vår tid. Då Bambino låter dem själva får prova på att balansera en snurrande boll på fingret är koncentrationen hög och stoltheten på plats. Titta jag kan! Jag fick också försöka! Följt av en snabb blick mot föräldern för att få ytterligare förstärkning av bravaden. Men då clownen förföljs av den stora gorillan, och skrämmer honom rejält, då åker en och annan tumme in i munnen på de minsta, och de sjunker djupare in i mammas famn. De något äldre ungarna försöker dock få Bambino att förstå att han är förföljd. Än spelar de med honom på hans sida och än lockas de att ta en annan ställning. Skickligt får Bambino barnen att engagera sig. Han låter också en del skämt riktas till de vuxna, som även de lockas till en del goda skratt.
Flickorna i familjen genomför jonglör nummer och rockringsuppvisning. Det senare avslutas med 25 ringar! Allt är inte perfekt men publiken är välvillig och den goda stämningen påverkas inte av några tappade bollar eller rockringar som far åt fel håll. Cirkus Bambinos samtliga familjemedlemmar; mamma, pappa och de sex barnen Jean Claude, Viviane, Saskia, Leon, Kevin och minsting Steven 6 år samt kusinen Jessica deltar alla i föreställningen. De äldres scenvana märks medan de yngsta ännu har kvar lite blyghet och osäkerhet inför sina uppgifter. Med stöd från sina föräldrar genomför de dressyrnummer med ponnies och utför akrobatik. När pappa i familjen lämnat clownkostymen omvandlas han till knivkastaren, lassotrixaren och balanskonstnären Lothar, och mamma som är ”kom fram och talare” får utstå att bli infångad i lassot och bli den figur kring, vilken knivarna kastas. Ett väl inövat tempo, en föreställning och ett kringarbete med försäljning, iordningställande och mycket bärande, som familjens alla medlemmar har sin del i.
Efter en föreställning som engagerat, och en paus då ponnyridning för de minsta stod på programmet samt inköp av än mer popcorn och socker, gick en nöjd publik ut i den vackra septemberkvällen. 75 åriga Karin, som nu varit på sin absolut första men kanske inte sista cirkusföreställning, hade roats och mådde bra. ”Man är som de små glyttarna” var hennes sammanfattande recension.
Text Moca Odesjö |
|
