Stationshuset sålt
|
|
Renoveringen av gamla affären2014-12-13 Bang, bang, pang, pang, dunk, dunk…
Det är Elenor och hennes man Johan som köpt fastigheten och nu är i full gång med att renovera hela affären. Med varsam hand har man redan plockat bort butiksinredningen, en del av det gamla ska användas på nytt. I övrigt rivs allt: tak, väggar, golv, fönster och dörrar ska ersättas med nytt. Huset som byggdes 1908 var från begynnelsen del av en bondgård, sedan har lokalen inrymt urmakeri, järnhandel och slutligen livsmedelsaffär fram till 1975.
Drömmen går i uppfyllelseElenor, som är barnafödd i Smedstorp bor idag i Skillinge. Hon startade sin frisörbana på Oslo frisörskola i Göteborg. Efter den praktik som utbildningen kräver, har Elenor arbetat ett tiotal år i Tomelilla. Gesällbrevet tog hon 2006. Redan som liten drömde Elenor om den gamla affären på Storgatan. Och nu ska äntligen drömmen förverkligas, det är dags för avstamp och fortsätta karriären med egen coiffure-salong.
Erk du, Maja du, så ska vi ha’tIn genom dörren stiger Lova, 3 år. Dags för kontroll av faster Elenors renovering. När vi bekantat oss med varandra passade jag på att fråga om Lovas synpunkter på den kommande inredningen. Ack, framför mig hade jag en liten visionär som inte sparar på krutet! Så här: Golvet ska vara rosa med inslag av glitter. Lila väggar och blått tak. Nya dörrar, en rosafärgad och en lila. Med glitter, naturligtvis.
För att binda samman hela konceptet bör Elenor bära följande outfit: rosa klänning, lila byxor, rosa trosor och prinsess-skor. Med glitter, naturligtvis. Ojojoj, här kostas det på, finns det ingenting som kan behållas intakt? Jodå, gardinerna. Dom vita i spets. Låt dom hänga kvar, dom är fina.
Text Gun Dymling-Faxheden Foto Kristina Eriksson
|
Då det begav sig. Claire och Leif Andersson bakom disken i Smedstorps gamla livsmedelsaffär.
Här ska skåpet stå! Elenor och Johan diskuterar salong Ellec´s interiör.
Se upp, nu kommer taket! Elenor och Johan samarbetar med kofot och kvast.
Pappa Mats gräver och gräver och gräver och…
Gamla tapeter berättar en historia. Mamma Ingela har just frilagt Ystads Allehanda från 1954.
Hoppsan! Fram kom tre igenmurade fönster.
Ingen affär utan kassaskåp! Under renoveringen tjänar det som skafferi åt den hårt arbetande familjen. |
Sköna fötter i klubbvillan2014-11-17 I tretton år har jag bott i Smedstorp och jag har helt missat att det under alla dessa år har funnits fotvårdsverksamhet i klubbvillan. I hela fjorton år har Mimi Håkansson sätt till så att Smedstorpsbornas fötter har blivit babymjuka. Själv kan jag inte tycka att fötter är något vackert och hade ännu mindre velat jobba med fötter, men det är inget som bekommer Mimi. Hon är sprudlande glad, pratar glatt hela tiden och nämner att endast vid två tillfällen under dessa fjorton år så har hon reagerat på fotsvett från kunderna. Men även det säger hon glatt så egentligen var det kanske inte så farligt.
Många av hennes kunder kommer lite tidigare än bokad tid då de vet att det alltid bjuds på kaffe och kaka. De flesta av kunderna här i Smedstorp är en trogen skara som har sina stående tider varannan månad. Hon har ingen fast arbetsplats utan har sina fotvårdssaker i en mobil väska som hon drar runt på. När hon inte är här i byn så kör hon runt på olika ålderdomshem, men kör även hem till personer som inte har möjlighet att själv ta sig iväg. Majoriteten av hennes kunder är äldre, men det är fler och fler yngre som börjar med fotvård. Fötterna är ju trots allt viktigt och vi använder dem varje dag, men så lätt de är att glömma bort.
År 1999 bestämde sig Mimi för att släppa arbetet inom vården och hemtjänsten och utbildade sig som fotvårdsspecialist i Malmö. Inte en dag har hon ångrat sitt yrkesval. Hon verkligen brinner för sitt arbete och att hjälpa de som har problem med sina fötter.
Hon börjar med att sätta mina fötter i blöt och där får jag sitta och plaska lite. När fötter är rena och fina så tar hon upp dem och torkar dem torra. Hon tittar noga på mina fötter och konstaterar att jag har samma fenomen som så många andra yngre (jo, man tackar) nämligen allt för nerklippta naglar. Hon säger att de som är mest extrema har knappt några tånaglar kvar längre. Där är jag inte än, men jag får ju erkänna att det där med långa tånaglar är inte min grej. Andra får gärna ha det, men jag hoppar gärna över. Kristina som är med och förevigar mina fötter spänner ögonen i mig och lovar Mimi att hålla koll så att jag släpper nagelsaxen en tid framöver. Så jag får väl göra mitt bästa och komma med målade tånaglar till nästa sommar. På tal om nagellack så rekommenderar Mimi att man har det på tånaglarna för att undvika nagelsvamp. När man t.ex. bor på hotell, är på badhus eller på andra liknande miljöer så är det bra att dra på ett lager för att minska risken för angrepp. Men man måste såklart även komma ihåg att torka sig emellan tårna.
När hon har synat klart mina fötter och konstaterat att jag egentligen har babymjuka fötter så slipar hon lite på naglarna. Hon beskriver det lite som när man går till tandläkaren och får placken på tänderna bortslipad för att få vitare tänder. Precis samma funktion har slipningen på naglarna. Man får nämligen vitare naglar.
Hon fortsätter att prata om hur viktigt det är att ta hand om sina fötter. Det är inte klokt i vilka skor vi går i nu för tiden. Vi pressar ner fötterna i princip vad som helst och fötterna tar skada. Ett bevis på detta är liktornar, som man lätt får när man utsätter fötterna för onaturlig press. Vi är även mer på resande fot idag och vårtviruset sprids överallt. Det finns 100-tals olika vårtvirus och alla uppför sig olika. Man kan fortfarande frysa vårtor, men det är inte alla vårtor som reagerar på det. Man kan ha vårtviruset latent i kroppen och det kan ploppa upp i ett senare skede. Vårtor brukar försvinna av sig själv efter tre år medan andra kan sitta i evighet. Vet man bara vilken vårta som var först och man tar död på den så dör de andra också förklarar Mimi.
Hon fortsätter med att fila mina fötter och berättar att precis som med allting annat så gäller det att fila lagom. Filar man för mycket så startar kroppens försvar och skapar hårdare hud. Fila därför lagom och smörj fötterna. Egentligen kan man smörja med i princip vad som helst, men undvik för mycket parfym i krämen. Gärna varje dag efter man duschat, det mår fötterna bra av. Unna dig gärna ett eget fotbad hemma framför tv:n. Häll lite grönsåpa i fotbadet. Det är basiskt och förebyggande mot fotsvamp.
Avslutningsvis blir mina fötter insmorda i någon mirakelsalva som gör fötterna mjuka och strumporna åker på. Jag är Mimis sista kund för kvällen och snart skall hon packa ihop för ikväll och då bär det hemåt till Rörum där hon bor med sin familj, man och tre barn. Hon ser sig själv som en livsnjutare och vill jobba lagom mycket för att ha tid till sin trädgård och familj. Hon avslutar kvällen med att man lever bara en gång och det gäller att göra det man brinner för och det gör verkligen Mimi. Fötter är hennes passion och hon kan verkligen allt.
Vill ni få era fötter piffade så kontakta Mimi´s Pedicare på telefonnummer 0708-65 89 85.
Text: Tina Tengvert Foto: Kristina Eriksson |
|
Österlen LyseR2014-11-07
Efter tio år pyr fortfarande glöden i föreningen ”Österlen lyser”, och tack vare många eldsjälar som verkligen brinner för uppgiften har projektet blossat upp och evenemangen växt för varje år. Sådär ja, nog med floskler. ”Österlen lyser” bildades 2005, med Emma Karp Lundström i spetsen, och projektets målsättning är att engagera så många deltagare som möjligt till att, under tre dagar i november, varje år, lysa upp Österlen med omnejd. Detta med syfte att främja turistnäringen och skapa gemenskap mellan byarna på Österlen. Fredagen den 31a oktober var det dags igen. Här i Smedstorp samlades ett tjugotal personer vid Lanthandeln där det delades ut marschaller, och efteråt bjöd byalaget på korv nere vid Gröne plan.
Jag, som inte varit med och tänt innan, lyckades sno åt mig en sopsäck med marschaller nere vid affären, och knatade sedan iväg norrut längs Storgatan tillsammans med ett gäng andra. Brorsorna Bengt och Leif hade tänt samma sträcka se´n starten och visste precis hur många steg det skulle vara mellan våra 36 marschaller för att de skulle räcka hela vägen upp till Paglialungas hus, där björken sken röd kvällen till ära! Efter en halvtimme stod hela byn i lågor och det var dags att treva sig fram till den mörkaste delen av hela Smedstorp, nämligen Gröne plan där Ella hade satt i gång grillen och dukat fram korvtillbehör. De flesta ”tändarna” var där och tog en korv och det blev en mycket trevlig avslutning på en inte så ansträngande arbetsinsats! Om man ville kunde man nu ta sig vidare genom, den numera upplysta, byn för att se på Gamla bryggeriets upplysta trädgård, Blå gårdens ljusskulpturer och ännu lite längre bort, Gyllengårdens galleri i fackel- och ljussken. Österlen lyser har blivit något av en tradition och det finns numera ett ganska späckat program om man inte nöjer sig med att bara åka runt i bil och titta på ljusen. I år anordnandes det till exempel både maraton, halvmaraton och stafettlöpning mellan byarna. Om man vill veta vem som vann den tävlingen, eller se foton från olika evenemang, så finns det mycket information på deras egna hemsida www.osterlenlyser.se Projektets syfte fyller sin funktion även här i byn, om än på ett lite snävare plan. Jag vet inte riktigt hur många turister som dras till ljuset, eller hur stort utbyte det är byarna emellan, men gemenskapen bland människorna i byn stärks. Det hade lätt kunnat vara bättre uppslutning kring ljuständningen hos oss, och vi kan alltid hoppas på att det kommer fler nästa år. Arbetsinsatsen kräver inte många minuters uppoffring, under promenaden pratar man och lär känna bybor man kanske inte träffat innan, och under korvgrillningen efteråt träffar man ännu fler människor, och sist men inte minst - resultatet blir ju strålande!
Text Hanna Barck Foto Kristina Eriksson |
|