Sköna fötter i klubbvillan

2014-11-17

I tretton år har jag bott i Smedstorp och jag har helt missat att det under alla dessa år har funnits fotvårdsverksamhet i klubbvillan. I hela fjorton år har Mimi Håkansson sätt till så att Smedstorpsbornas fötter har blivit babymjuka. Själv kan jag inte tycka att fötter är något vackert och hade ännu mindre velat jobba med fötter, men det är inget som bekommer Mimi. Hon är sprudlande glad, pratar glatt hela tiden och nämner att endast vid två tillfällen under dessa fjorton år så har hon reagerat på fotsvett från kunderna. Men även det säger hon glatt så egentligen var det kanske inte så farligt.

Många av hennes kunder kommer lite tidigare än bokad tid då de vet att det alltid bjuds på kaffe och kaka. De flesta av kunderna här i Smedstorp är en trogen skara som har sina stående tider varannan månad. Hon har ingen fast arbetsplats utan har sina fotvårdssaker i en mobil väska som hon drar runt på. När hon inte är här i byn så kör hon runt på olika ålderdomshem, men kör även hem till personer som inte har möjlighet att själv ta sig iväg. Majoriteten av hennes kunder är äldre, men det är fler och fler yngre som börjar med fotvård. Fötterna är ju trots allt viktigt och vi använder dem varje dag, men så lätt de är att glömma bort.

År 1999 bestämde sig Mimi för att släppa arbetet inom vården och hemtjänsten och utbildade sig som fotvårdsspecialist i Malmö. Inte en dag har hon ångrat sitt yrkesval. Hon verkligen brinner för sitt arbete och att hjälpa de som har problem med sina fötter.

Hon börjar med att sätta mina fötter i blöt och där får jag sitta och plaska lite. När fötter är rena och fina så tar hon upp dem och torkar dem torra. Hon tittar noga på mina fötter och konstaterar att jag har samma fenomen som så många andra yngre (jo, man tackar) nämligen allt för nerklippta naglar. Hon säger att de som är mest extrema har knappt några tånaglar kvar längre. Där är jag inte än, men jag får ju erkänna att det där med långa tånaglar är inte min grej. Andra får gärna ha det, men jag hoppar gärna över. Kristina som är med och förevigar mina fötter spänner ögonen i mig och lovar Mimi att hålla koll så att jag släpper nagelsaxen en tid framöver. Så jag får väl göra mitt bästa och komma med målade tånaglar till nästa sommar. På tal om nagellack så rekommenderar Mimi att man har det på tånaglarna för att undvika nagelsvamp. När man t.ex. bor på hotell, är på badhus eller på andra liknande miljöer så är det bra att dra på ett lager för att minska risken för angrepp. Men man måste såklart även komma ihåg att torka sig emellan tårna.

När hon har synat klart mina fötter och konstaterat att jag egentligen har babymjuka fötter så slipar hon lite på naglarna. Hon beskriver det lite som när man går till tandläkaren och får placken på tänderna bortslipad för att få vitare tänder. Precis samma funktion har slipningen på naglarna. Man får nämligen vitare naglar.

Hon fortsätter att prata om hur viktigt det är att ta hand om sina fötter. Det är inte klokt i vilka skor vi går i nu för tiden. Vi pressar ner fötterna i princip vad som helst och fötterna tar skada. Ett bevis på detta är liktornar, som man lätt får när man utsätter fötterna för onaturlig press. Vi är även mer på resande fot idag och vårtviruset sprids överallt. Det finns 100-tals olika vårtvirus och alla uppför sig olika. Man kan fortfarande frysa vårtor, men det är inte alla vårtor som reagerar på det. Man kan ha vårtviruset latent i kroppen och det kan ploppa upp i ett senare skede. Vårtor brukar försvinna av sig själv efter tre år medan andra kan sitta i evighet. Vet man bara vilken vårta som var först och man tar död på den så dör de andra också förklarar Mimi.

Hon fortsätter med att fila mina fötter och berättar att precis som med allting annat så gäller det att fila lagom. Filar man för mycket så startar kroppens försvar och skapar hårdare hud. Fila därför lagom och smörj fötterna. Egentligen kan man smörja med i princip vad som helst, men undvik för mycket parfym i krämen. Gärna varje dag efter man duschat, det mår fötterna bra av. Unna dig gärna ett eget fotbad hemma framför tv:n. Häll lite grönsåpa i fotbadet. Det är basiskt och förebyggande mot fotsvamp.

Avslutningsvis blir mina fötter insmorda i någon mirakelsalva som gör fötterna mjuka och strumporna åker på. Jag är Mimis sista kund för kvällen och snart skall hon packa ihop för ikväll och då bär det hemåt till Rörum där hon bor med sin familj, man och tre barn. Hon ser sig själv som en livsnjutare och vill jobba lagom mycket för att ha tid till sin trädgård och familj. Hon avslutar kvällen med att man lever bara en gång och det gäller att göra det man brinner för och det gör verkligen Mimi. Fötter är hennes passion och hon kan verkligen allt.

Vill ni få era fötter piffade så kontakta Mimi´s Pedicare på

telefonnummer 0708-65 89 85.

Text: Tina Tengvert

Foto: Kristina Eriksson

SNART är det JUL

2014-11-30

På med vindbyxor och varm halsduk och jacka och mössan ner över öronen – det är en kall eftermiddag men solen skiner och vi är på väg till Årets Grantändning (hos Gunvalds) en härlig tradition för stora och små.

Barnen får åka en runda i byn och i år var det inte bara en hästkraft som drog den glittersmyckade vagnen  utan 36 st som sitter under huven på Christer Danielssons Bolinder Munktell.  Christer sken ikapp med både barnen och solen.

Här vankas det glögg till liten och stor – är man hungrig så har Idrottsföreningen Grillen igång och visst smakar det bra med en välgrillad korv.

Sjätteklass sålde hembakat både bröd och kaka så jag passade på att köpa några påsar saffransskorpor – jag tror att deras bord blev tomt så förhoppningsvis fick de en bra förstärkning till sin Skolresekassa.

Lotterier där man kan vinna både kaffe och prylar fick mig att öppna börsen. Nitlotterna tog jag så någon annan fick ta vinsterna. Julkransar och hemsydda saker fanns också att köpa.

Så var det dags – Evald tände ljusen i granen – Per-Åke Edstrand hälsade på Byalagets vägnar alla hjärtligt välkomna till denna trevliga tradition.

Och så kom manskören ”Glöggökarna” som tog ton och sjöng de fina julvisorna som vi alla känner igen – och alla stora och små samlades runt granen och dansade in julen. Tomten kom på besök med en säck full med gottepåsar som han delade ut till barnen – en del lite avvaktande och andra mera modiga.

Det är en trevlig början på julen och lite frusen går vi hemåt i vintermörkret. Månen skiner och i många fönster lyser adventsstjärnor och ljusstakar.

Text Monica Edstrand

Foto Kristina Erksson

Österlen LyseR

2014-11-07

Efter tio år pyr fortfarande glöden i föreningen ”Österlen lyser”, och tack vare många eldsjälar som verkligen brinner för uppgiften har projektet blossat upp och evenemangen växt för varje år.

Sådär ja, nog med floskler.

”Österlen lyser” bildades 2005, med Emma Karp Lundström i spetsen, och projektets målsättning är att engagera så många deltagare som möjligt till att, under tre dagar i november, varje år, lysa upp Österlen med omnejd. Detta med syfte att främja turistnäringen och skapa gemenskap mellan byarna på Österlen.

Fredagen den 31a oktober var det dags igen. Här i Smedstorp samlades ett tjugotal personer vid Lanthandeln där det delades ut marschaller, och efteråt bjöd byalaget på korv nere vid Gröne plan.

Jag, som inte varit med och tänt innan, lyckades sno åt mig en sopsäck med marschaller nere vid affären, och knatade sedan iväg norrut längs Storgatan tillsammans med ett gäng andra. Brorsorna Bengt och Leif hade tänt samma sträcka se´n starten och visste precis hur många steg det skulle vara mellan våra 36 marschaller för att de skulle räcka hela vägen upp till Paglialungas hus, där björken sken röd kvällen till ära! Efter en halvtimme stod hela byn i lågor och det var dags att treva sig fram till den mörkaste delen av hela Smedstorp, nämligen Gröne plan där Ella hade satt i gång grillen och dukat fram korvtillbehör. De flesta ”tändarna” var där och tog en korv och det blev en mycket trevlig avslutning på en inte så ansträngande arbetsinsats!

Om man ville kunde man nu ta sig vidare genom, den numera upplysta, byn för att se på Gamla bryggeriets upplysta trädgård, Blå gårdens ljusskulpturer och ännu lite längre bort, Gyllengårdens galleri i fackel- och ljussken.

Österlen lyser har blivit något av en tradition och det finns numera ett ganska späckat program om man inte nöjer sig med att bara åka runt i bil och titta på ljusen. I år anordnandes det till exempel både maraton, halvmaraton och stafettlöpning mellan byarna. Om man vill veta vem som vann den tävlingen, eller se foton från olika evenemang, så finns det mycket information på deras egna hemsida www.osterlenlyser.se

Projektets syfte fyller sin funktion även här i byn, om än på ett lite snävare plan. Jag vet inte riktigt hur många turister som dras till ljuset, eller hur stort utbyte det är byarna emellan, men gemenskapen bland människorna i byn stärks. Det hade lätt kunnat vara bättre uppslutning kring ljuständningen hos oss, och vi kan alltid hoppas på att det kommer fler nästa år. Arbetsinsatsen kräver inte många minuters uppoffring, under promenaden pratar man och lär känna bybor man kanske inte träffat innan, och under korvgrillningen efteråt träffar man ännu fler människor, och sist men inte minst - resultatet blir ju strålande!

Text Hanna Barck

Foto Kristina Eriksson