Doris, Amanda och lilla Greta
2013-08-06
Har du varit ute och promenerat längs Gårdlösaleden, startat vid järnvägen och gått medsols, dvs västerut, så passerar du strax idrottsplatsen, ett gäng nyfikna kor, och efter det en bivack där man kan grilla korv. Precis innan bivacken har vi, Sonja och Hanna, placerat ut våra tre bikupor. I vardera kupa huserar en drottning med upp till 60´000 arbetarbin, och en handfull drönare.
|
Inspektion av ramar.
|
Täckt honung och en massa bin.
|
Efter en misslyckad övervintring förlorade vi båda alla våra samhällen och bestämde oss därför att slå oss ihop och köpa två samhällen tillsammans. I maj drog vi iväg med två tomma kupor till Sjöbo och kom hem med två fullproppade och våra två drottningar Doris och Amanda. Vi hade turen att få väldigt snälla bin, och hoppas att ni som gått förbi kuporna märkt detta, eller kanske ännu hellre INTE märkt av dem... Eftersom de är så fromma så har vi försökt oss på att göra en avläggare, och det är den som står som ett envåningshus vid sidan av de andra. Vi tog lite fina ägg från Doris och satte dem i en kupa med bin. När bina känner att det inte finns någon drottning i lådan så börjar de genast mata upp larverna med drottninggelé (jättejättenäringsrik vit gegga!) och vips! så utvecklas ägget som var menat att bli ett arbetarbi till en drottning istället (vi kallar vår nya Greta!) Alla arbetarbin är honor, drönarna är, som namnet antyder, män.
Avtäckning av vax. Vaxet kan
man rengöra från honung och pollen och använda till salvor/krämer/ljus eller
nya kakor till bina.
|
Först grovsilas honungen, se´n ska den igenom två silar till, för att därefter röras och kristalliseras i lagom takt i ett uppsamlingskärl och sedan tappas på burk.
|
En kupa består av en eller flera lådor, och varje låda rymmer tio ramar. Varje ram har en tunn vägg av vax, och det är dessa väggarna som bina bygger ut och gör till små "celler", där de lägger ägg, honung eller pollen. När bina fyllt cellerna med honung och lagt på ett litet lock av vax brukar Sonja och jag dra på oss våra bidräkter och skatta samhällena på honung. Vi tar med oss ramarna hem, tar av "locken, och sätter ramarna i en slunga. En söt doft fyller hela "slungrummet" (garaget) och efter en lyckad slungning har man ett tunt lager honung över kläder, ansikte och händer, och förhoppningsvis en stor hink med nyslungad flytande honung! En bra säsong, med flitiga bin, kan man få upp till femtio kilo honung per samhälle!
All honung är flytande när den är nyslungad, sakta med säkert börjar den sedan kristalliseras och om man inte rör i den ett par gånger per dag så blir det stora kristaller. Ju mer man rör desto finkornigare blir honungen, efter en vecka eller två brukar man känna att honungen börjar stelna och då är det dags att tappa upp den på burk. Rapshonung är ett kapitel för sig och beter sig på ett lite annat sätt än "vanlig" honung, detsamma gäller för ljung, men det kan vi berätta om en annan gång...
Det finns mycket att skriva om bin, och för att inte tråka ut läsare så får ni mer än gärna höra av er till oss istället! Har ni frågor, sett en svärm, vill hänga med till kuporna eller kanske rentav börja med biodling? Hör av er, vi hjälper gärna till om vi kan!
Sonja Eliasson och Hanna Barck
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Text Hanna Barck
Foto Kristina Eriksson
|
