Ja jag kommer! Hälsen, glada vindar!  

2022-05-03

Äntligen blev det av, årets valborgsfirande på gröne plan! 

De två senaste åren har majbålet på gröne plan ställts in/eldats upp i förtid på grund av covidpandemin som ställt till det och inte tillåtit några större folksamlingar. I år var det äntligen dags att samlas vid brasan igen, och det var mängder med folk som samlades för att fira in våren! Jag bad ett av barnen, Alex Lindén, som såg ut att ha rätt bra med energi i benen, att springa runt och räkna alla människor. Han kom tillbaka efter ett varv och sa´att “det var rent omöjligt” att räkna alla. Efter ännu ett varv kom vi fram till att det nog var runt tvåhundra!

Anna-Karin Edstrand, v.ordförande i byalaget, hälsade alla välkomna med ett litet tal och se´n satte “Vintern rasat ut” igång med buller och bång. Den här gången var det dock inte majgökarna som stod för sången, utan nå´n kör som strömmade ut från högtalarna. Vart gökarna hade tagit vägen har jag ingen aning om, saknade var de iallafall… 

Efter talet var det dags för Per-Åke Edstrand att fjutta eld på brasan. Jag fruktade det värsta när jag varken såg dieseldunkar eller halmbalar, men tji fick jag. Elden tog sig alldeles utmärkt och efter bara några minuter fick folk, som tidigare strömmat till elden, börja dra sig tillbaka på grund av hettan. 

Johny Nilsson, byalaget grillade korvar, folk drack medhavd dryck, barn försökte grilla allehanda skumgodis på superlånga pinnar, någon*⁾ höll ett tal till (eller läste en dikt?) och det snackades och minglades som aldrig förr. 

Tack byalaget för att ni fixar, och tänk vad många vi är i byn när vi samlas på ett ställe! Roligt att se alla! 

Nu hoppas vi på ljusare tider, att vi lyckats bränna upp alla viruspartiklar och att kriget i öst strax tar slut! 

Text: Hanna Barck
Foto: Hanna Barck, Joakim Roswall, Elsa Roswall 

*) Det var Ida Bornlykke som hälsade våren välkommen, du kan läsa texten nedan.

Idas tal

Äntligen! Äntligen får vi lov att träffas, att samlas, att umgås. Äntligen får vi lov att tillsammans fira att våren är här. Efter att i två år ha levt med restriktioner som påverkat oss alla står vi nu här tillsammans. Restriktionerna har varit nödvändiga för att skydda liv, men dom har också påverkat var och en av oss, och vi har tvingats ta vårt ansvar, oavsett våra egna önskemål och behov. Pandemin är inte över, fortfarande finns Covid 19 i vårt samhälle, det ska inte glömmas bort. Men konsekvenserna av viruset har minskat, vilket gör att vi fått vår frihet tillbaka. 

Det skulle varit en glädjens tid. Tyvärr är det inte det... Putins krig mot det ukrainska folket, ligger som en skugga över världen. Avståndet till Ukraina från Smedstorp är 140 mil fågelvägen. Åker vi samma sträcka norrut, hamnar vi i Kiruna. Längre bort ifrån oss, är det inte. Flera gånger dagligen överöses vi med fruktansvärda rapporter om vad det ukrainska folket utsätts för. 

Det jag vill prata om handlar både om kriget och om pandemin. Det jag vill prata om är det goda som visar sig i kontrast till detta svarta och fruktansvärda. Jag vill prata om alla dessa människor som ger mig hopp och framtidstro. 

• Är det någon här som hjälpte en medmänniska med inköp under pandemin? 
• Är det någon här som skänkt pengar eller saker till folket på flykt från Ukraina? 
• Är det någon här som offrat något som var viktigt för er under pandemin, för att minska risken för smittspridning? 
• Är det någon här som kanske till och med öppnat sitt hem för någon som flytt sitt 

Jag tror att dom flesta av er har svarat ja på minst en av dessa frågor. Och det är just det som ger mig hopp. Allt det vi under de här åren gjort för varandra. För våra nära, men också för främlingar. I början av pandemin var kommunen nerringd av folk som frågade vad de kunde göra för att hjälpa till! När kriget bröt ut, startades insamlingar av förnödenheter som kördes ner av privatpersoner. 

Detta gjordes av människor, för att hjälpa andra människor. Och det är just det jag vill att ni tar med er härifrån idag. När det verkligen gäller, när det verkligen behövs, då står vi där stadigt tillsammans, gör vad vi kan, ger vad vi kan för att hjälpa varandra. 

Vi har samlats idag för att fira att våren är här. Att ljuset och livet återvänder till både oss och naturen. De bruna åkrarna byter färg till grönt. De bruna trädens blad spricker och färgar åter igen skogen grön. Vårblommor i vitt, gult och blått lyser med all sin skönhet. Fåglarna kvittrar. Barnens skratt hörs från lekplatsen. Och snart, vilken dag som helst, kommer Skåne rent bildligt visa sitt stöd för det ukrainska folket, då de gula rapsfälten tillsammans med den klarblå himlen avbildar sig som den ukrainska flaggan. 

Med dessa ord hälsar jag våren välkommen. 

Tack 

/Ida Bornlykke

Väntan	Nu tar det sig
Grillning av marschmallows när det är för varmt att ha ansiktet mot elden!	Dagen efter
Igelkotten klarade sig förhoppningsvis!	Efterfest