smedstorp se

MAJ – var är du? 

2017-05-13

 

Valborg har varit för länge sedan, det har nästan gått fjorton dagar och rapsen tvekar fortfarande. På dagarna har det blåst, regnat och haglat, för att det på kvällen eventuellt ska sticka fram en liten sol. Jag har kommit på att det bara är för att få himlen att klarna lagom till natten och ge oss ännu kallare temperaturer än vad det borde vara.... 


Mina sådda plantor frös ihjäl redan under påsken, och nu hämnas naturen (av någon anledning) genom att även ge sig på alla fruktträdsblommor. Att bina inte ger sig ut i blåsten utan sitter kvar i kupan och häckar gör väl ingenting, det finns ju knappt några blommor att pollinera längre. Surt. 


MEN det finns några som inte verkar bry sig. På kvällarna smyger de sig ut och lyssnar man ordentligt kan man höra både näktergal, gök och en hel lövgrodeorkester. Någonstans är alltså våren på gång, och inom en inte alltför avlägsen framtid borde den väl hitta in i min trädgård också. 


Förhoppningsvis är det de här bilderna från valborgsfirandet på Gröne plan som fattas för att våren ska brista ut i sång, jag hoppas det i alla fall. Och om inte, hav förtröstan och läs Karin Boyes fina dikt om våren från 1935. 


(Om det är till nå´n hjälp så BORDE hon ju ha haft det väldigt kallt den våren då den skrevs (vi säger att det var 1935 även om det var året då den trycktes och hon kan ha skrivit den lite innan...) OCH DÅ MINA KÄRA VÄNNER kommer vi få en härlig midsommar! Saxat direkt från SMHI´s hemsida: ”Midsommaren 1935 återfinns på fem-i-topplistan över varma midsomrar vid många stationer, och får nog anses vara förra århundradets vackraste, om man ser till landet som helhet. Då noterades också den allra högsta midsommartemperaturen med 35° i Sveg.” 


SÅ, efter en riktigt sjukt kall vår med knoppar som aldrig i livet vill brista så kommer det eventuellt kompenseras med en fin dag runt midsommar!) 


/Hanna Barck. Ord och foto.

 


 

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan 

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

                              och det som stänger. 

 

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

                              och vilja falla. 

 

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

                              som skapar världen.

 

-       Karin Boye, 1935 

 

 

 

 

 

 

majgokarna publik

  Majgökarna sjunger in våren inför en
  huttrande publik

 

brasan

  Per-Åke tänder eld på brasan

 

grill

  Några väntar på våren, andra väntar på korv

 

solen

  Solen