Charity trail, årets hjärtligaste lopp !2016-09-28
Så var det åter dax, motionslopp modell 5 km, eller varför inte skriva den mer skräckinjagande siffran 5 000 meter ! Vädret är på topp, fanorna vajar kring idrottsplatsen och förväntningarna är höga. I år liksom tidigare år finns möjligheten att springa antingen det längre loppet längs Gårdlösaleden eller det kortare på 5 000 meter i skogarna strax nordväst om samhället. Med mottot ” less is more” skrev jag upp mig på 5 kms loppet, en halvmil får räcka denna gången.
Strax innan klockan tolv är skaran på plats som skall ge sig ut på slingan, gemensam start på idrottsplatsen och tidtagning är anbefalld. Jag joggar lite på stället innan som uppvärmning men märker att krafterna börjar tryta så jag slutar och bestämmer mig för att spara energin till loppet. Initiavtagare Gael håller ett litet peppande tal innan starten och tjong, där går starten, kvinnor och barn, män och äldre, alla snubblar vi framåt med segervissa steg. Jag börjar ganska långt bak i fältet, går de första 50 metrarna för att sedan falla in i lunken och kanske jobba mig uppåt i fältet är tanken. Vi lämnar idrottsplatsen och tar oss in skogen, skön svalka bland gran och björk byts mot ganska kraftig hetta ute på de öppna ytorna. Loppet är föredömligt utmärkt med gula flaggor och även gula kravallstaket vilka styr löparna åt olika håll och riktning. Funktionärer finns även utplacerade som på ett exemplariskt sätt visar oss löpare vart vi skall ta vägen. Efter militärförråden bär det ut på en betesmark och sedan viker vi in mot Smedstorp igen. Redan färdigt? Nej säg den glädje som varar, nu är kravallstaketen rangerade på ett annat sätt och vi tvingas åter ut i skogen. Ett par jobbiga uppförsbackar och sedan springer vi längs med väg 11 och på motionsslingan innan vi viker ned mot bebyggelsen igen. Runt kohagen och ljuset i tunneln börjar skymtas. Ska man försöka få en bra tid eller bara sikta på att ta sig runt? En kvick titt på klockan vid handen ger beskedet att den bra tiden inte längre är ett val utan ta sig runt är ett bättre alternativ. Uppbådande mina sista krafter passerar jag äntligen en man vars rygg jag studerat de sista hundra metrarna, men så var det här med bäcken och hej, när jag vinkar till fans och supportar inne på idrottsplatsen passerar han mig i sin tur och så var det med den vunna placeringen. Nåväl, vi är alla vinnare en sån här dag, gemenskap och motion och idel glada miner varthän jag ser. En fin dag med ett fint lopp med ett fint arrangemang med ett fint syfte. Det blir inte inte finare än så. Fine.
Text Joakim Roswall Foto Oskar Henriksson och Gael Joly |
  |
 |
 |
 |
 |