MIN POLSKSVENSKA PILEKORG

2016-07-02

Den 18-19 juni var det korgbindarkurs ute på Gyllengården, och chef för alla pinnarna, sekatörer och vassa knivar var Ingalill Nilsson från Pilgården i Everlöv.

På lördagsmorgonen tog Ann-Mari och Hans Wåhlander emot oss deltagare på Gyllengården. Totalt nio stycken, varav en var man och resten damer i varierande ålder, samlades på deras vackra innergård och vi var alla väldigt förväntansfulla, och väldigt ivriga med att få börja fläta våra korgar. Alla höll sin sekatör i ett stadigt grepp och några började nästan klippa i luften av frustration innan vi blev tilldelade pinnar och fick komma igång, men först skulle det naturligtvis hållas lite information… Vi fick en genomgång i säkerhetstänk, skräckhistorier om vassa knivar som sluntit och skurit av halva tummen, Ingalill tipsade och visade en syl hon tryckt ned i ett horn fullt med njurtalg från ett får, det kastades fram termer som “kimning” “krusidullflätning” “dubbel fransk sidoflätning” “ostbotten”…

Jättespindel Glasögon på!

Efter genomgång och en liten demonstration av steg ett: korgens bottenbas, så fick vi varsin bunt med pinnar och ÄNTLIGEN kunde vi sätta igång! Regnet hängde i luften men som tur var kunde några av oss binda våra korgar utomhus, det visade sig nämligen att den där korgen skulle kräva en hel bordsyta innan den blev flätad och uppbunden till sin rätta form.

Läs vidare ...

Det flätades på, några hade varit på kurs innan och fattade galoppen snabbare än andra.. Ingalill fick springa hit och dit och visa hur och var man skulle börja...och var det någon som på eget bevåg började på ett nytt moment så kunde man få ta upp alltihop och börja om igen. Ingalill var stenhård och ville att alla skulle göra rätt från början!

Plötsligt var det lunchdags och vi fick motvilligt lämna ifrån oss våra pinnar och gå in för att äta. Tur att det går hyfsat snabbt att äta soppa och bröd, och tur att kaffet var lagom varmt så att man kunde hälla i sig det.. (Det var jättegott Ann-Mari, och jag ber om ursäkt ifall vi (läs jag) stjälpte i mig lunchen på ett något ohyfsat sätt…) Nu gällde det att hinna med resten av korgen de få timmarna som var kvar!

Jag var bara med under lördagen och kände en viss stress över att inte hinna färdigt korgen… Och så blev det.. Jag hann inte. Dagen slutade med att jag drog över tiden och fick med mig ett par buntar pil hem. Ingalill sa att jag skulle fortsätta med sidoflätningen och avsluta med kimning, eller var det tvärtom? Jag fick fortsätta flätningen hemma på kvällen eftersom jag var rädd att jag skulle glömma av det till söndagen… Jaha? Och se´n då? Jag hade ingen aning om hur jag skulle avsluta alla pinnar som spretade åt olika håll i slutet och vid niotiden på kvällen så googlade jag vilt tills jag hittade ett par tjocka fingrar i en polsk youtubevideo som i lagom takt visade hur man petade ner och klippte av pinnarna på rätt ställen. Dzięki! (tack) Jag fick till en kant men kommer aldrig i livet våga visa den avslutningen för Ingalill, hon skulle såga den direkt!

Det blev en korg till slut, men det var mycket svårare, och jobbigare, än vad jag trodde…men precis lika trevligt som jag misstänkte! Att fläta korgar gör man inte för att spara pengar.. Jag har ingen aning om vem som flätar de där billiga korgarna på vissa möbelvaruhus men de kan inte tjäna många kronor i timmen.. Man flätar för att det är roligt, för att pilen är ett helt fantastiskt vackert material och för att man, när man lärt sig teknikerna, kan fläta precis vadsomhelst!

Tack för en mycket trevlig kurs, duktig ledare och snabbäten god mat!

Text Hanna Barck

Foto Hanna Barck & Ann-Mari Wåhlander

Ann-Marie rör sig för snabbt för kameran!
Och munnen tyder på total koncentration...