smedstorp se

 

Konst i påsk hos Annika Mattsson

2014-04-16

 

På måndagsförmiddagen kliver jag och Kristina in i Annikas ateljé. Här sprudlar det av skaparanda, men samtidigt så råder ett litet kaos. Det är ju det där magiska med påsken. Det liksom kvittar när på året den inträffar, men det är ändå då allt skall vara färdigt. På långfredagen går startskottet för den årliga konstrundan och Annika är en av de som ingår ibland ÖSKGs utställare och som får lov att hänga ut den gul/röda bollen utanför sin ateljé. Det väntas många besökare från när och fjärran och mycket skall fixas. Maken är iväg och hämtar hem lite av hennes masker som har varit på utställning på andra platser. Nu skall allt sammanställas och hennes hem ska tömmas och bli tillgängligt för allmänheten.

 

 Mattsson08a Mattsson12a Mattsson09a 

 

Jag blir så imponerad av hennes skaparglädje, men samtidigt blir jag lite avundsjuk. Jag skulle också vilja kunna rita mer än en streckgubbe och kunna fånga dagen lite mer, men även kunna leva i nuet som sedan mynnar ut en fantastisk känsla av att få visa världen vad man har skapat. För visst skapas det dygnet runt. Jag passerade relativt sent på måndagskvällen och då lös det fortfarande i ateljén. 

 

Annika är uppvuxen med konst runt omkring sig. Hennes biologiska pappa var fotograf och jazzpianist, hennes biologiska farfar var reklamare på Marabou, hans pappa i sin tur var skyltmakare och även hans pappa arbetade inom branschen. Hennes "nya pappa", som hon uttrycker det, är konstnär och hennes mamma har alltid arbetat i gallerier och kan verkligen allt om konst på den vägen. När Annika var liten ville hon bli arkeolog, men hennes pappa ifrågasatte det hela och menade att varför det när hon kan bli konstnär. Men det var ju det där med att ha ett arbete och ha en stabil inkomst. Hennes pappa ställde då motfrågorna till henne som var avgörande. "Är det inte härligt att få vara fri", "Har vi inte överlevt" och framförallt "Har vi inte haft det roligt"? Där kom det avgörande för henne. Det var ju så hon ville fortsätta att leva. 

 

År 2003 köpte hon huset utanför Smedstorp. Det var ett renoveringsobjekt som sakta får växa fram och nu har hon sin ateljé på en fast plats. Tidigare har hon levt 13 år utomlands och ateljén var lite ambulerande, en s.k. ryggsäcksateljé. Allt skulle kunna gå att bära med sig. Det var mycket brodyrer och rullande tavlor. Det skulle vara smidigt och lätt. Under dessa år målade hon även sina "titthålstavlor". Hon har målat varenda trappuppgång som hon har bott i från insidan av sina lägenhetsdörrar med blicken ut genom titthålet i dörren. Det har blivit ett par stycken under dessa år. Hon har b.la. bott i Polen och Venedig och det var just här hon träffade sin man André. För Annika var det kärlek vid första ögonkastet och hon bara visste att nu behövde hon inte leta något mer. I 10 månader höll de ihop under hennes tid i Venedig innan hon flyttade hemåt igen och hennes kärlek André följde så småningom efter. 

 

Hon arbetar både med sina tavlor och sina masker parallellt. En mask tar cirka 10 dagar att göra. Hon använder sig av tekniken Papier-maché och hon måste blötsandpappra, dra bort, jämna till, två gånger vitt lager på bägge sidorna skall på och sedan skall det målas och dekoreras med bl.a. bladguld. 

 

I hennes tavlor försöker hon fånga rörelsen och skärpan. Det skall vara intressant för ögat och man skall kunna vandra i bilden. Samtidigt är det på gränsen till det abstrakta och hon använder sig mycket av spatlar när hon målar. Hon målar både i akryl och olja. 

 

Förutom sitt skapande så arbetar även Annika som konstpedagog i Tomelilla Kommun. Hon har bl.a. ansvar för bildkonstskolan och konsthallen med allt vad det innebär. När den nya förskolan byggdes arbetade hon tillsammans med barnen för att dekorera de nya lokalerna. Hon arbetar även en hel del ideellt såsom att hon sitter invald i styrelsen för Smedstorps Byalag samt i Tjörnedalastiftelsen. Det finns något som lockar med det ideella. Man får träffa en massa härliga människor som man inte annars hade träffat och man får även lära sig att kompromissa både i det lilla och i det stora, säger Annika med ett leende. 

 

Och mitt i allt detta hinner hon även att skapa en otroligt härlig konst. Annika har öppet hela påskhelgen och på övrig tid på året når man henne alltid på hennes mobilnummer 0704-58 06 02 och är hon hemma så visar hon gärna upp sin konst om ni har vägarna förbi. 

 

Jag och Kristina lämnar Annika som fortsätter sitt skapande på en ny mask. Hennes hund gör henne sällskap och det kommer att skapas och fixas en massa nu in i det sista. Men ingen påsk utan stress, verkar det som i konstvärlden.

 

Text: Tina Tengvert
Foto: Kristina Eriksson

 

 

 

 

Mattsson05a

 

 

Mattsson06a

 

 

Mattsson07a

 

 

Mattsson10a