9. Torvtäkt

I området har en gång funnits en sjö, Tunbysjön, som senare blivit en torvtäkt. Linnés beskrivning av en torvtäkt  "där folket skuro sin torv i kärret på de ställen, där deras förfäder fordom metar sin fisk".  Torv består framförallt av rester från växter som en gång levt på platsen. I vanliga fall bryts sådana växtrester ner och försvinner, men det som händer när torv bildas är att syretillgången är otillräcklig och nedbrytningen därför inte kan ske fullständigt. Bristen på syre beror på att marken är sank och vattenmättad. Torvbrytning har pågått under åren 1917 – 1939. Nils Nilsson köpte mark 1917 när Petersborg avdelade AB Egna Hem. Han byggde gården Nyhem, där bostaden finansierades av intäkterna från torvbrytningen.  Området dikades och sjön, där det tidigare funnits bl.a. gädda, blev delvis torrlagd och i den mossmark som fanns kvar bröts torven.  Maskinen som pressade ut torven drevs av en ångmaskin och torven kom ut som långa korvar. Den lades på plank och drogs upp på en räls till ett område som var mera höglänt för att ligga och torka. Det fanns torv till torkning på ett område av ca 7 tunnland. Torvbrytningen sysselsatte 16 – 17 personer när den var som störst. En del av torven fraktades sedan med häst och vagn till Onslunda för vidare transport på järnväg för försäljning.

<<< Föregående sida         Nästa sida >>>