smedstorp se

Kärleken till ett gott hantverk

2015-10-23

 

En lördagsförmiddag går vi till stationen för att få en pratstund med de nya ägarna till stationshuset, eller de nya vårdgivarna som Andre' kanske skulle säga. Dina och lilla Hedda är kvar i Malmö, men Andre' jobbar högt uppe på taket med pa ppa Bengt när vi kommer.

 

IMGP3504  IMGP3515


En del av taket har fått ny papp och läkt, men nu står de vid en jättelik skorsten som ska rustas upp.


Andre' kommer ner och vi tar ett långsamt varv runt huset. Tomten har ju länge varit full av grejer (Andre' har varit på tippen med 60 lass!), men nu breder gräset ut sin smaragdgröna matta, och luckorna i avenbokshäcken är fyllda av nya buskar. Man förvånas av hur lite man märker av tågen, det är ju trots allt ett stationshus!, men häcken är tät och fin och tågen åker sakta till och från perrongen.


Andre' och Bengt gör nästan allt jobb själva, de har hunnit med mycket och vi talar om ett fantastiskt tålamod och en genuin kärlek till ett gott hantverk. Andre' och Dina vill restaurera byggnaden, åtminstone utvändigt, med autentiska materiel och byggtekniker så långt det bara är möjligt. Fogarna i tegelfasaden är nu fyllda med kalkputs, vindskivor och plåtslageri är bytta, taket och burspråket lagat, källaren som var fylld av vatten är torrlagd, nu gäller det att få på takpannorna innan vintern är här. Det visade sig att tre olika takpannor låg på taket, ursprungpannorna var från Ven (!) sen låg det Cimbrishamns och Hebypannor, som är lättare att hitta.


Mycket letande och läsande krävs eftersom det kan vara svårt att hitta folk som känner till äldre tekniker, rivningsföretag dammsugs för att hitta gammalt materiel.
Varken Bengt eller Andre' är egentligen byggare, men Bengt är ingenjör och ingen av dem har tummen mitt i handen. "Man äger inte ett hus, man får det till låns" säger Andre' och nu hoppas vi att arbetet med att vårda och rusta upp stationen löper smidigt så det inte dröjer så länge innan Andre', Dina och Hedda kan flytta in.


Välkomna till Smedstorp!

 

Text Elisabet Carlberg
Foto Håkan Gottberger

 

 

 

 

IMGP3480

 

IMGP3472

 

IMGP3467