GODDAG, GODDAG, VAD FÅR DET LOV ATT VARA?
Rapport från en helt vanlig dag hos Leif Handlare

2013-10-20

I arla morgonstund, nåja klockan nio en lördagsmorgon, stiger jag in hos Leif Handlare.
Smedstorps egen lanthandel, en av de få som finns kvar på Österlen.
Lyckliga vi som har en butik i byn, med rikligt basutbud av livsmedel, presenter, lite flärd, second hand och helt underbara nostalgi-varor. Byborna kan beställa via telefon och de äldre kan få sina varor levererade direkt till köksbordet.
Leif Handlare drivs idag av fjärde generationen (Evalena) med hjälp av femte (Caroline, för dagen ledig) generation. Så mycket kunskap, engagemang och hjärta är det få som har.

Idag ska jag verkställa mitt första uppdrag som gästredaktör för Smedstorps hemsida.
Med liv och lust kastar jag mig över uppgiften och är lika laddad som batteriet i min dator.
Evalena möter innanför dörren med ett glatt leende.....

Det doftar nybakat bröd, morgontidningarna är på plats och de första kunderna har redan kommit.
Mjölk, juice, frallor, pålägg och några ägg. Lite småprat om väder och vind. Sedlar byter ägare och man önskar varandra en trevlig helg.
Plockar fram penna, reporterblock och dator. Sätter mig lite i skymundan i Salongen, rummet längst in i affären med avdelning second hand. Tyst som en mus sitter jag där och iakttar, vill inte vara i vägen.
Evalena skyndar, snyggar till bland grönsaker och frukt, äggen staplas, kyldisken fylls på, ostdisken piffas, telefonen ringer, ugnen laddas med nya frallor, wienerbröd plockas fram. I alla oändlighet, det tar ju aldrig slut, hur hinner människan?
Det plingar vid dörren, ny kund:
– Haj, haj, säger K, när han stiger in genom dörren. Han slår en lov i butiken och plockar sedan raskt åt sig två nygräddade franskbröd.
- Ajamen, de e lörrda, ja får ha litta gottis osså, säger K och lägger fram tre rejäla chokladkakor på disken.
Samtidigt som K betalar kommer N och strax därefter T. Smedstorps fotbollslag diskuteras livligt bland mjölk och smör, fler kunder anländer och N slår sig ner på stolen vid kassan och pratar med alla. Många köper frukostbullar, mjölk, juice och lite pålägg. Och kvällstidningen såklart. T köper mjölk, mycket mjölk.

– Nämen vänta, ropar Evalena efter T när han är på väg ut genom dörren: - Du ska ha påsar till glyttarna med dig hem!
Clarie, generation tre i lanthandelns historia, ansluter vid Evalenas sida. Det är mycket att göra i butiken och här hjälps man åt. Ändå räcker inte tiden, fralle-ugnen signalerar att bakverken måste tas ut och Evalena ber mig om en hjälpande hand.
– Gärna, säger jag och tar mig stolt an uppgiften.
Jag tycker att det går bra ända tills bullarna ska läggas över i korgarna. Jag tappar en i golvet, böjer mig ner, plockar upp och blåser försiktigt på frallan och ska precis...
Det blir alldeles tyst, Evalenas blick är svart. Nu skäms jag, det blev lite fel.
Jag fattar: en tappad bulle får ABSOLUT INTE läggas bland dom andra. En tappad bulle är en förlorad bulle.
F'låt...
Så står H framför mig och berättar han ska köpa presenter. Lite småprat igen, han och hustrun ska flytta till London. Grattis till nya jobbet. Vad han köper? Så klart senapsburkar från Petersborg: Starke Hans. Bättre gåva finns väl inte från en som heter H? Evalena gör fina, fina senapspaket av cellofan och med kryllade band.
Själv smyger jag tillbaka till min "redaktion" i Salongen.
Hör att kunderna kommer och går, man hälsar på varandra och pratar och berättar och frågar och svarar. Hur i hela världen överlever folk som inte har denna sociala mötesplats i sin vardag? Man bara undrar...
Plötsligt är det tyst i butiken, inga kunder. Ett skönt skvalande från radion på kontoret. Alldeles stilla. Ser mig omkring, i taket hänger svärmors malmkrona som jag lämnat in till försäljning. Undrar varför ingen vill köpa den?
Så plötsligt hörs rassel från kassadisken, många mynt slantas upp, kan riktigt se hur sekinerna rullar fram och tillbaka.
Lååååång tystnad, så hörs en liten barnaröst:
... en sån... och tre såna... och... en sån... nej, en röd... vad kostar dom?... då tar jag två... och fem såna... hur mycket har jag kvar?... jaha... två såna... nä, dom där... blir det till en sån?... men, om jag tar bort den andra?... då gör jag det... fast jag vill ha den gröna... hejdå!
Sen är kommersen igång igen. Lille Viggo, snart två år, följer lördagshandeln med stora ögon. Hans mamma lägger sin beställning. Det doftar ljuvligt när Evalena häller ekologiska kaffebönor i kvarnen, de hoppar likt flipperkulor och ut kommer nymalt kaffe som Viggo tar hem till pappas espressomaskin.
Jag botaniserar i lanthandeln, flanerar i gångarna, drar med fingret längs de virkade hyllkanterna på presentavdelningen. Lyfter blicken och möts av gamla skyltar, flaskor, burkar, barndomens chokladkartonger.
Passerar delikatessen där allehanda korvar och många fina ostar väntar kunderna. Här får man smaka på osten innan man bestämmer sig. Jo, det är sant!
Den färgglada frukt- och grönt-disken dignar av varor komna från gårdarna runt omkring byn. Äggen har kortast möjliga leveranssträcka mellan höna och butik, vill man ha tre eller elva är det bara att plocka. Inga sex- eller tolv-pack här inte.
Häpp, nu bryts förtrollningen. In genom dörren, med raska steg och klackarna i golvet, stiger R och frågar med hög och tydlig stämma:
- Har ni musfällor?
Jodå, det fanns, självklart. (R vill absolut inte bli fotograferad, kanske av naturliga skäl.)

På golvet, med benen i kors, framför tidningshyllorna sitter Hannes, sju år. Han tjuvläser "Aliens rymdvarelser i Ankeborg", fullständigt absorberad drömmer han sig bort tillsammans med små gröna män, i flygande tefat och till främmande planeter. Motvilligt lägger han tillbaka pocketboken när mor och far handlat klart. Bara han och jag vet vilken sida han ska fortsätta på vid nästa shoppingtur.
Sen fick jag lite nyheter om aktuella fastighetsaffärer i byn: "Han med den med hon som har den, har sålt till en med en sån som tidigare bodde där och nu har sålt till hon med han som har en sån."
Nån som fattar? Inte jag heller.
A-K far som ett yrväder längs diskarna. Glatt berättar hon att samma kväll vankas hatt-fest. A-K har poppat popcorn och limmat fast dom på en svart hatt. Häftigt tips, det måste jag lägga på minnet för framtida bruk. Hoppas tjejerna får roligt på festen!
I Salongen botaniserar jag bland korta varor, modell ä, i sina originalförpackningar. Här finns tjocka lång- och kortkalsonger med gylf, rejäla undertröjor, linne à la 50-talets modeller för gymnastik med Arne Tammer. Märket Rutrix lovar 100% bomull i sitt vita gymnastiklinne, med tillägget "krympt håller måttet". Genialt, eller hur?
Lanthandelns lördag går mot sitt slut. Likt en virvelvind plockar Evalena, hon är överallt, runt, runt, runt. Gömmer mig bakom knäckebrödet, måtte hon inte be mig om hjälp. Det där hade jag inte klarat av. Tassar oförmärkt förbi, samlar ihop mina grejer och summerar dagen:
Lanthandeln är ett av de finaste företagen vi har i Smedstorp: Ett stycke vardag. Ett stycke historia. Ett stycke omsorg. Ett stycke kultur. Ett stycke överlevnad.

Vid pennan: Gun Dymling Faxheden

Bakom kameran: Kristina Eriksson