Hjärtebarnsloppet

Hjärtebarnsloppet,
en tur genom höstlandskapet

2013-10-12

Så är det då dax, det av Gael Joly initierade hjärtebarnsloppet. Ett evenemang där anmälningsavgiften oavkortat går till hjärtebarnsfonden. Banan är Gårdlösaleden, 12 km lång och det är inte utan fruktan jag som walraffande reporter antagit utmaningen att ta mig runt leden.
14.00 har de som valt att gå leden börjat, 15.00 skall vi som vill jogga lite lugnare starta och 15.30 börjar de snabbspringande människorna sitt race.
Strax före 15.00 anländer jag till klubbvillan i Smedstorp och det är full aktivitet, människor i snabba åtsittande löpbyxor som stretchar, en Gael Joly på strålande humör som far runt samt en hel hög med frivilliga som hjälper till. Inne i klubbstugan kokas det kaffe och surras, tävlingskänslan infinner sig direkt. Fast det inte är ett lopp med inriktning på att vinna, utan snarare deltaga, kommer man ändå på sig själv med tankarna: Uppvärmning, jag måste värma upp. Hinner bara springa 50 meter på löparbanan innan Gael kallar tillbaka mig, nu börjar det.

--- >>>

Grinden vid idrottsplatsen fungerar som startlinje och så är vi iväg, jag tror vi är åtta löpare som ger sig av i motionsklassen. Passerar grindarna vid kohagen där Timmy och Simone agerar vägvisare/grindvakter och ger oss ut på motionsspåret. Gael som sprungit med stannar och tar ett par bilder av oss innan han återvänder till klubbstugan. That´s it, we are on our own, tänker jag när jag kikar tillbaka på en i fjärran försvinnande Gael. Längst fram springer två tjejer, tjej grön och tjej röd, och pratar med varandra under tiden de springer. Spring aldrig fortare än att du kan föra en normal konversation med din medlöpare tänker jag och tar rygg på tjejerna. En man med en app som talar ut senaste kilometertiden tar sig in mellan oss, last kilometer: five minutes, fifty seconds.
Ingen racerfart men det skall ju gå långsamt i början, så att man kan öka i slutet.
Vi tar oss över riksvägen och springer längs med grodreservatet innan vi tar höger ut på en grusväg i östlig riktning, Den engelska rösten ropar ut en ny kilometertid, hör inte mer än att det också börjar med five och det är väl okej. Strax därefter möter vi de första gående deltagarna som börjat från andra hållet, hur kan de ha kommit så här långt redan? Verkar mycket märkligt tycker jag, misstänker tjuvspring från deras sida. Tjej grön och tjej röd har slutat prata med varandra, det är allvar nu. Vi tar oss över stättan in i Listarumsåsens naturreservat och springer nu över boklöv och grusåsar. Vi möter ännu ett vandrande par och mannen i sällskapet utbrister när vi möts. Det är ju du! Aldrig mött honom innan men känner att det inte finns tid att förklara så jag håller med, ja, det är jag, innan jag löper vidare. Strax därefter RUSAR tjej grön och tjej röd fel när de missar en avtagsstig till höger, själv ser jag lite krita på marken och anar deras misstag. Ropar tillbaka dem men har nu skaffat mig ett försprång på ett tiotal meter, lokalkännedom kompenserar kondition tänker jag när jag nu i ledning sträcker ut. Lite längre fram möter vi den gode medborgaren Ola Johannisson som hjälper till med att bära en barnvagn genom skogen, glada tillrop utbyts och sedan far vi framåt igen. Passerar över landsvägen mellan Tunby och Smedstorp och tar oss in i den östra reservatsdelen. Vattnet i Listarumsån är grumligt efter nattens regnande och tjej röd svär när hon trampar i en komocka. Känner att man börjar bli trött och ser på klockan att vi nu sprungit i 45 minuter. Kommer fram till bivacken vid Högalid och vilken lycka, här har de vänliga människorna Melinda, Dina, Sara och Uros dukat upp med kaffe, kladdkaka, godis och vatten. Vi stannar och dricker vatten, kladdkakan ser lockande ut men när jag nämner att man borde äta en bit säger tjej grön att det är en dålig ide och så börjar vi springa igen. Mannen med den engelsktalande appen är inte med oss längre, sprang han förbi oss när vi drack vatten eller försvann han i reservatet? Springer förbi silverflickans grav när tjej röd plötsligt säger att hon skall " springa på lite", ökar stegfrekvensen och skaffar sig ett försprång på hundra meter. Inget att göra åt, nu är det trötta ben när vi passerar riksvägen och löper in mot Gårdlösa, för att därefter vända in mot Smedstorp. Ser på klockan att vi nu sprungit en timme men anar ljuset i tunneln. Kikar bakåt, orolig att någon från snabbspringande halvan skall löpa förbi en såhär i slutet men det ser tomt ut sånär som på Danielssons hästar. Känner mig väldigt modern när det blir lite "cityrunning" sista kilometern innan man stapplar i mål på idrottsplatsen och blir väl mottagen med saft och bullar. Fabian Rimfors presterade den bästa tiden på 54 minuter, dock efter sprungit över järnvägen två gånger vilket inte ingår i Gårdlösaleden, så det finns möjlighet nästa år att putsa tiden.
Människor anländer och alla ser mer eller mindre förstörda ut, som sig bör efter ett rejält motionspass.

Under tiden som löpningen pågick har det lottats ut priser till deltagarna och alla får dessutom en "goodie bag" innehållande lite smått och gott skänkta av välvilliga företag, bl a Nature-apoteket och N Sport i Tomelilla och Leif Handlare. Gun och Bertil hjälpte till att fixa och sälja t-shirtar, och hela familjen Jönsson/Andersson; Ann-Margret, Leif, Timmie och Simone, hade bakat jättegoda bullar som bjöds till fikat. Smedstorps IF lånade ut lokalen där de som inte sprang kunde hänga under tiden.
När Gael summerar dagen har 59 startavgifter betalats in och sparbössan som stått i lanthandeln tömts på pengar (den innehöll 1267 kronor!) vilket resulterat i cirka 8 000 kronor till hjärtebarnsfonden. Ett mycket bra resultat!
Ett lopp där alla var vinnare, stort tack till alla som hjälpte till under dagen.

(Det var ju ingen tävling, men det kanske bör nämnas att OM man vill springa på tid så kan man försöka klå Malin Doverholm som sprang rundan på 1:08:27).

Insamlingen fortsätter och för att se hur långt den har kommit så kan man enkelt klicka in på sidan och kolla, http://charitystorm.org/fundraisers/mal-venedig-marathon-under-3h40-hur-okat-motivatio/ och hos Leif Handlare är sparbössan redo för en omgång till!

Text Joakim Roswall

Foto Hanna Barck