Raska fötter springa tripp tripp tripp...

2013-01-14

Söndagen den 13e januari dansades julen ut i Smedstorp och ett millimetertjockt snötäcke hade lagt sig över byn. Inne i medborgarhuset var det varmt, julgransbelysningen lös och de heta elementen vibrerade ikapp med barnbenen som sprang runt, runt, runt. För fjärde året i rad anordnades denna fest av byalaget med Leif Andersson i spetsen. Tack vare sponsorer gick den att genomföra även i år, och de som stod för kalaset var Lillens bilverkstad och Leif handlare, plus en del priser som var skänkta av Färs & Frosta Sparbank och Kärcher.

Dryga trettiotalet barn, med familjer och bekanta, hade samlats för att dansa, fika, leka och tävla.

Uppe på scenen satt en spelglad trio bestående av Sture Andersson, dragspel, Jörgen Ohlsson, trummor, och sångerskan Marie Andersson som tagit sig ändå från Vollsjö för att lära ut jullekar till den yngre generationen smedstorpsbor. Det var bland annat enebärsbuskar, sju vackra flickor i en ring, små grodor och grisar och en kär jungfru som skulle dansas ut.

Efter en halvtimmes idogt dansande var det dags för tävlingar och Anna-Karin Edstrand hade fullt sjå under hela eftermiddagen med att hålla ihop dansringen och försöka sätta ihop någorlunda jämna tävlingslag.

Under devisen "det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl", deltog ungarna i tävlingarna "potatis i sked", "servitrisen", "tre personer på en käpp varav två åker baklänges", "vissla med munnen full av kex"...,  kanske anledningen till att de förlorade lagen inte uppvisade några sura miner var att priser fanns åt alla som deltog!

När speltrion behövde paus var det dags för fika och lottdragning, även nu var det imponerande bra priser då flera av vinsterna bestod av minihögtryckstvättar av gul modell, och chokladkartonger!

Lussebullar, sockerkaka och pepparkakor sköljdes ner med kaffe och saft, och se´n var det bara att ställa sig upp igen för ytterligare några lekar innan mannen med det stora vita skägget kom på besök.

Efter tomtens utdelning av godispåsar blev det en något stimmig uppslutning för den avslutande "raket"dansen och efter det yrade de flesta vidare ut på kapprummets snöblaskiga golv för att, med blöta strumpor, krångla på sig vinterkläderna igen och tripp, tripp, trippa hemåt på dans- och tävlingströtta ben.

Text Hanna Barck

Foto Kristina Eriksson