Det svänger i Smedstorp

2011-02-11 

Tittar man in genom Medborgarhuset fönster en tisdagskväll får man se ett dansant gäng. Ett trettiotal kvinnor och män, de flesta i den gyllne medelåldern svänger runt till dansmusik, som ljuder genom salen. Det står buggklass på schemat, och deltagarna har kommit från när och fjärran, för dit räknas väl Simrishamn sett utifrån vårt mittläge i Smedstorp.

En del har kroppen fylld av dans och tycks ha slitit ut många dansgolv i sina dar, medan andra fortfarande är förundrade över sina egna alltför svårstyrda ben och armar och fötter. ”Det ser ju så lätt ut, Mjukt och fint, och rytmiskt.” Men det är väl så med det mesta som ser lätt ut, det har krävt lång och idog träning. ”Det enkla är det svåra”, som någon vis person sa en gång. Dansledaren Einar Mårtensson, som har Maria Ohlsson med sig som partner går lugnt igenom de olika momenten i dansen. Demonstrerar, låter deltagarna pröva och ger med bestämd stämma såväl ris som ros åt de dansande. Han hjälper nybörjarna att finna de rätta stegen, och manar till träning. Hans pedagogik grundar sig på dansandets viktigaste komponenter – lyssna till musiken, finn takten, hitta din balans och timing. Lätt som en smäck kan tyckas men ack nej! Det är ju inte bara öronen, som skall lyssna utan hela kroppen, som genom sitt lyssnande skall fyllas av musiken. Kombinationen av dansens ingredienser är ju det som skapar upplevelsen och kvaliteten på dansen. Einar Mårtensson beskriver det hela som ett maskineri, där musiken är kugghjulet, i vilket damen ska haka fast i en kugg, mannen i en annan och tillsammans ska de utgöra en rytmisk helhet. Ja, ja teorier i all ära – men det är bara träning och övning som ger färdighet och det är ju därför alla är där. 

Buggkursen är på 8 gånger och vi besökte dem under det tredje kurstillfället. Då dansledaren predikade följsamhet pratade vi med Karin Eldh och Lars Nilsson från Simrishamn, som med påtaglig rytmkänsla tränade på. De går kursen med sina respektive partners men i dansens virvlar sker många partnerbyten i pedagogikens namn och så hamnade de tillsammans. Att lära pardans betyder ju att man måste träna och lära sig dansa med andra än sin ordinarie partner. En van buggar är Hanna-Lena, som tagit med sin sambo Jonny Simonsson till kursen för att han skall finna de rätta stegen, på den typ av golv där hon trivs och har roligt. För även om det är lättare sagt än gjort så är ju buggen till för att finna en ny rytm i livet och ha kul. 

Text Moca Odesjö  

Foto Kristina Eriksson