Vägen till smedstorp
2009-05-15
Ove och Marie på sin trappa i mitten av Österlen
Så är då letandet äntligen slut! Det blev ett byhus i Smedstorp, men det började med vita längor på slätten för mer än tio år sedan.
Släktingar och vänner (Varför säger man så egentligen? släktingar är väl också vänner!) tycker att vi är mer eller mindre tokiga och vi får ständigt frågan vad det är för speciellt med Österlen. Vi brukar inte kunna svara på det, utan säger att Österlen måste upplevas. Antingen blir man betagen, eller så förblir man likgiltig. Jag tror det finns en särskild gen som vissa personer begåvats med – en österlengen – för hur ska man annars förklara att så många söker sig just hit. Köpa ett fritidshus 65 mil hemifrån gör väl bara folk som inte är vid sina sinnens fulla bruk anser dom som inte haft förmånen att utrustas med denna gen, och då får det väl vara så då – det bjuder vi på! Trots allt är det ju vi som får ta besväret och kostnaderna med de långa resorna. Att vi har planer på att så småningom flytta ner för gott har vi inte ens vågat antyda, utan det får vi ta när den dagen kommer.
Det där med den vitkalkade längan på slätten, omgiven av gula rapsfält och hamlade pilar, är för
många själva sinnebilden av Österlen och också ett vanligt vykortsmotiv. Slätten i all ära, men det är blåsigt och oftast långt till service. Inte sällan är vattnet av sämre kvalitet och avloppet inte godkänt av kommunen. När den första entusiasmen lagt sig är också risken stor att det kan kännas lite ensligt.
Det blev iställtet att sikta in sig på byarna, och sådana finns det ju gott om. Efter tio års letande har vi nog varit i varenda by, om inte annat på väg till ännu en länga på slätten. Vissa av byarna fastnar i minnet av någon anledning, och Smedstorp var en av dom. Andra passeras utan att göra något större intryck, men det kan å andra sidan bero på att det regnade just den dagen. Det var nog soligt när vi åkte genom Smedstorp och kanske gjorde stockrosor och andra blommor vid husfasaderna efter Storgatan sitt till. Och nu är vi där lagom till påskhelgen och letandet är över.
Efter att ha farit kors och tvärs mellan Ystad och Kivik är det ganska logiskt att vi hamnade på själva mittpunkten – lika mycket Österlen på alla sidor.
Marie & Ove
Sigtuna i mars 2009
Foto Kristina Eriksson