Vad händer i sädesmagasinet?
2008-07-18
Det har väl inte undgått någon att det händer saker i gamla sädesmagasinet bredvid Leif Handlare. Per Elde som har köpt det gamla magasinet är arkitekt och hemmahörande i Stockholm. Per driver egen verksamhet och undervisar både på KTH och Konstfack. Han är utbildad i restaureringskonst vilket han nu har stor nytta av under arbetet med att återställa magasinet.
Som barn tillbringade Per många somrar i Smedstorp och med kompisarna Lars-Torgny Larsson, Per-Göran Nilsson och Harald Lindström badades det mycket på Smedstorpsbadet. Per har i vuxen ålder bott i Borrby under sommarmånaderna men har nu, som han själv säger "äntligen hittat tillbaks".
Här berättar Per själv om sina planer med magasinet som kommer att heta Smedstorps Sädesmagasin.
Hej!
Jag heter Per Elde och har precis börjat renovera det gamla sädesmagasinet som ligger mellan Leif handlare och Smedstorps Snickeri. Jag hittade huset för några år sedan och kände genast sympati för den då ganska medfarna byggnaden. Den var länge tänkt att rivas men tack vare Per-Åke Edstrand fick jag möjlighet att köpa den och nu har jag påbörjat en renovering. Tanken är att jag på sommaren ska ha ett fotogalleri och kanske ett enkelt café här. Förhoppningen är att kunna ha vernissage sommaren 2010.
Så just nu håller jag på att försöka förstå och dokumentera byggnaden samtidigt som jag lägger ett nytt tak. Jag är intresserad av byggnadshistoria och konstaterar att detta magasin har haft många olika användare som lämnat olika spår och avtryck. Vissa försiktiga medan andra varit lite mer hårdhänta.
Principen för det ursprungliga huset är det vanliga för tiden, platsen och användningen. Ett sädesmagasin med bärande ytterväggar av tegel med tre vackert pelarburna träbjälklag och fribärande takstolar. En smidig och elastisk konstruktion där det översta bjälklaget har ett torrt, varmt klimat där man torkade säd.
Mellanbjälklaget har i taket små skivförsedda vridluckor av metall som man kunde öppna och styra luftflödet men också, gissar jag, få den torkade säden att rinna ner i säckar som sedan packades, vägdes och distribuerades vidare. Under entrévåningen har också funnits en numera igensatt krypgrund som ventilerade bort fukten. En rationell och effektiv byggnad som utvecklats ur många generationers erfarenheter men som tack vare järnvägen byggdes här.
Men nu håller jag på att byta ut det sönderrostade taket. Jag har också fått hjälp av duktiga hantverkare från Warsawa som är experter på tätskikt och kunniga på restaureringar. Det nya taket ska bli precis som det befintliga, skivor av sinuskorrugerad, galvaniserad stålplåt. Den läggs omålad och ska ”mogna” några år innan den kan målas. Jag har också skrapat fram färgprover för snickerierna. Luckorna har målats med linoljefärg och takfoten med slamfärg. Kulörerna har växlat genom åren men jag försöker återskapa enhetlig ton.
Avslutningsvis skulle jag vilja be alla som vet något om magasinet eller har bilder på det kontakta mig. Jag finns på plats hela juli men ni når mig också på
Trevlig sommar / Per